Ove Tedenstig, Idungatan 37 19 551 Märsta/Sweden 21/10-1996 Einsteins relativitetsteori, en kort kritisk resume. Ingen som läst fysik i skolan eller studerat lite populär- vetenskap har väl kunnat ungå att komma i kontakt med Einsteins relativitetsteori, detta århundrade mest omtalade och omskrivna vetenskapliga teori någonsin. Men även om det inte är alla som verkligen har förstått teorins mening och innebörd, så har teorins förespråkare alltid framhållit dess stora vetenskapliga betydelse och hur den har revolutionerat och förändrat vårt tänkande och vår syn på världen och på vårt universum. Upphovsmannen, Albert Einstein, publicerade för första gången sin teori 1905 under namnet "On the electrodynamics of moving bodies",numera allmänt känd under namnet den "speciella relati- vitetsteorin". Tvärt emot vad många tror så fick Einstein ald- rig nobelpriset för sin teori, nobelkommitte'n ansåg teorin vara alltför kontroversiell och motsägelsefull. Trots detta har ändock teorin lyckats bli en etablerad del av vetenskapen och en del av vår allmänna världsuppfattning. Som det anstår varje vetenskaplig teori av betydelse så har även relativitetsteorin, ja kanske mer än någon annan teori, varit föremål för en omfattande kritisk debatt och granskning, stundtals både hård och oförsonlig. Den allmänna uppfattningen idag är att teorin väl har bestått detta prov, dock finns många som fortfarande anser att kritiken inte tagits tillräckligt på på allvar och att många stora olösta problem ännu kvarstår. Som vetenskaplig teori betraktad är relativitetsteorin märklig på många sätt. Det är exempelvis inte speciellt vanligt att vetenskapliga teorier och deras upphovsmän blir behandlade som kult,ungefär så som förekommer inom religiösa sekter eller inom politiska massrörelser.Men relativitetsteorin behandlas i många stycken på ett likartat sätt. Och upphovsmannen själv, Albert Einstein omnämnes på ett lika vördnadsfullt sätt som uppburna företrädare för religiösa trossystem, Jesus, Mohammed, Påven eller företrädare för diverse politiska massrörelser såsom Marx, Lening, Napoleon osv. Einstein, oberoende av om man är kapabel att bedöma riktigheten i hans teorier eller ej, så har han gjorts till sinnebilden för mänsklig genialitet och skarpsinne. Mot denna bakgrund är det lättare att förstå relativitetsteo- rins grundmurade popularitet och ställning, man kritiserar inte Gud eller Påven,man kritiserar inte företeelser som sedan länge blivit en integrerad del av vår kultur, vår vetenskap och vår världsuppfattning. Sålunda kan konstateras, att relativitetsteorin fått ett synnerligen starkt fäste inom den vetenskapliga teoribildningen såväl som för den allmänna världsuppfattningen. Men vill vi vara något respektlösa inför detta massiva faktum måste vi än- dock, om vi även fortsättningsvis skall betrakta teorin som god vetenskap, ställa den något provokativa frågan: är det faktum att en teorin är allmänt känd, fått officiellt erkännande och blivit accepterad som en god och användbar vetenskaplig teori, automatiskt en garanti för att den är sann och riktig ? Går man tillbaka i vetenskapshistorien finner vi tyvärr en mängd teoribyggnader, som då det begav sig, var allmänt populä- ra och stöddes av en bred krets inom den etablerade vetenskapen. Teorier som idag är helt bortglömda eller som man inte längre vill kännas vid. Vetenskapen säges vara självrenande, odugliga teorier rensat auotmatisk bort,antingen genom att de ersätts av nya mera kraftfulla och mindre motsägelsefulla teorier eller befinnes vara helt felaktiga och inte längre vetenskapligt kan försvaras. Vad säger att relativitetsteorin inte kommer att gå samma öde till mötes ? och vilka krafter kommer i så fall att vara pådrivande i denna process ? På medeltiden var kyrkans och prästerskapets ställning stark. Man bestämde även vad som var sannt och rätt inom vetenskapen, vilket bl.a Gallileo med flera bittert fick erfara. Men efter mycket kamp och efter mycket lång tid segrade så småningom för- nufter och sanningen. Vetenskapen skryter idag med att vi trots allt inte är lika inkrökta och intolleranta i vårt tänkande som på Galileos tid. Man hotar inte längre människor med hårda straff om man inte accepterar den rådande världsbilden. Men tyvärr, människan har inte förändrat sitt sinnelag speciellt mycket jämfört med den- na tid, samma mekanismer som vill styra över det mänskliga sinnet finns idag liksom då. Men de har tagit sig andra ut- trycksformer. Man slår idag inte ihjäl folk, man är mera sofi- stikerad i sin taktik. Den vanligaste formen av kontroll är idag kollegial utfrysning och mobbing i olika former, indrag- ning av forskningsanslag eller missade chanser till befodran i den akademiska befodringsgången. Man använder sig av den en- skilde forskarens rädsla för utanförskap och isolering eller hans rädsla att mista sin ekonomiska försörjning av sig och sin familj. I rädsla för det kollegiala utanförskapet och isoleringen ska- pas mentalt olika trender inom forskarvärlden. Man diskuterar tvivel inom smalare kollegiala kretsar men vågar inte offici- ellt uttrycka dessa tvivel. Det skulle få förödande konsekven- ser för den enskilde forskarens karriär som dristar sig till något sådant. Stora ekononomiska och prestigemässiga värden står på spel och den som illojalt går ut med öppen kritik har för alltid gjort sig omöjlig som etablerad, godkänd forskare. Att relativitetsteorin numera från officiellt håll i så liten grad diskuteras från en kritisk utgångspunkt sammanhänger mycket med just detta. Den kritik som eventuellt förekommmer, kommer mestadels från obundna (fria) enskilda forskare och fri- stående organisationer och institutioner,och inte från de etab- lerade institutionerna, universitet och högskolor där teorin ofta användes som en del i den normala undervisningen. Den fria debatt som förekommer är ganska omfattande och mesta- dels mycket kritisk. Utan att ta ställning till riktigheten i denna kritik måste det dock anses synnerligen märkligt att man fortfarande, 80 år efter teorins tillkomst, diskutera relativt enkla och fundamentala ting. En teori som är så etablerad bor- de idag ha passerat detta elementära stadium där man fortfa- rande diskuterar elementa, vilket tyvärr ger upphov till den obehagliga känslan att allt inte står riktigt rätt till. Men säger någon, en teori som fått en så stor spridning och allmänt erkännande kan väl omöjligen vara felaktig !? Inte kan väl seriöst arbetande vetenskapsmän vara så galna att de slösar bort så mycket tid och möda på en hopplöst felaktig och komp- lett felaktigt och inkompetent teori ? Nåja, går man tillbaka i historien så är det inget speciellt märkligt med detta. Många av de världsledande teorier både inom vetenskap och politik har rasat eller vittrat sönder un- der tidernas lopp i ljuset från nya insikter och kunskaper, tyvärr ofta till priset av mycket dyrköpta erfarenheter både vad gäller ekonomiska kostnader såväl som mycket mänskligt li- dande och elände. Vad är då orsaken till att relativitetsteorin har blivit så populär om den inte är sann ? Ja detta är en fråga för veten- skapshistoriker att reda ut,men ett framträdande drag hos rela- tivitetsteorin är nog att den innehåller element av mystiskt oåtkomlighet och övernaturligt natur,ja gränsande till vad man ofta finner inom olika religioner. Människan är ju till över- vägande delen religiös till sin natur och inte så rationell i sitt tänkande som man ofta vill föreställa sig. Och detta gäl- ler även vetenskapsmän och speciellt sådana som arbetar med den teoretiska fysiken som idag blivit alltmer mentalt svårtill- gänglig. En viktig faktor som verkar konserverande för en teoribildning är känslan av makt och kontroll av makt som detta innebär. Har väl en teori blivit allmänt accepterad lever den mer eller mindre sitt eget liv obeorende av om den är riktigt eller fel- aktig, vad som i sammanhanget är viktigt är att behålla den makt över sinnena som man har lyckats uppnå. Detta påminner i mycket om den makt kyrkans män eftersträvar över människor, men borde vara företeelser som vetenskapliga institutioner inte borde hänge sig åt. Relativitetsteorin har varit mycket framgångsrik i detta speci- ella avseende, att skapa makt över sinnena. Relativisterna har uppnått en position som de inte är särskilt beredda att lämna ifrån sig, även om alternativa teorier skulle kunnda erbjudas vilka på ett bättre och mindre motsägelsefullt sätt skulle lösa vetenskapliga och fysikaliska problem. Och i denna anda har re- lativisterna även lyckats med konstycket att uppnå allmän sym- pati för sin teori och inlemmat den som en del av vår allmänna världsuppfattning. Från denna maktposition har man sedan fått tillgång till resurser, både i form av omfattande forsknings- resuser men även tillgång till de bästa forskarhjärnorna. Och massmedia av alla de slag ställer sig välvilligt till förfogan- de att sprida detta budskap till en förundrad men okunnig all- mänhet. Möjligheten för en individ att sätta sig in i relativitetsteo- rins labyrinter varierar naturligtvis beroende på intresse och de personliga kunskapsmässiga och intellektuella förutsätt- ningarna, framför kunskaper och färdigheter i den högre matema- tiken. Men många som från början haft en positiv inställning till teorin och med ambitioner att verkligen lära och förstå dess budskap har tyvär blivit frustrerade, tröttnat och gett upp i sina försök. Ofta ger man inte upp av orsak av intellek- tuell oförmåga utan helt enkelt av den banala orsaken att man upptäcker att det inte finns något substansiellt i teorin att ta fasta på. Men några supporters återstår alltid, det är den kategori som påstår eller inbillar sig själva att de förstått någonting, försöker göra intryck av att ha förstått någonting och sålunda kan framstå som mera intelligenta och framstående än andra. Denna kategori människor är ofta av den sorten att de gillar matematiska abstraktioner och att de inte störs av teorin egentligen endast producerar tomma, inbillade och sub- stanslösa resultat. Och många har upptäckt, att gräva sig ut ur den relativistiska labyrinten förefaller vara ett frustrerande och nästan hopplöst företag, ett slöseri med tid och ansträngning som inte leder till någonting. Och en kritisk analys av teorin baserad på all- männa vetenskapliga metoder av sunt förnuft och logisk analys skapar enbart en sådan förvirring att den som normalt förvän- tar sig logiska konsekvenser av sitt tänkande, omöjligt kan acceptera. Förvirringen uppstår bland annat genom att grund- läggande förutsättningar hela tiden förändras och anpassas i takt med att problem uppstår genom att dessa förutsättningar skapar motsägelser och problem. Allting ser på detta sätt ut att flyta ihop i ett enda kaos, omöjligt för en seriöst tänkan- de person att reda ut. Trots att nu mer än 85 år har gått sedan relativitetsteorin tillkom är de som stöder teorin, relativisterna, inte själva överens om hur tolkningen av grundläggande begrepp eller hur kritik av teroin skall bemötas. Och om man skulle utgå ifrån all den relevanta kritik som faktisk förekommit och om teorin vore att betrakta som normal vetenskap, så skulle inte mycket idag vara kvar av teorin. Men det är dock helt uppenbart att teorin inte är vetenskap utan något helt annat. Teorin ser ut att balansera i grånzonen mellan vetenskap, science fiction,re- ligion och eller ren filosofi, omöjlig att komma åt genom någon känd analytisk vetenskaplig, logisk metod. Vetenskapen säges vara självkontrollerande, dvs utgör en proc- ess där felaktiga teorier automatiskt är eliminerade. Men detta ser inte ut att vara fallet för relativitetsteorin, vil- ket konsekvent ser ut att strunta i dessa självklara och grundläggande etiska vetenskapliga regler. Och således, trots denna massiva kritik som delgivits relativitetsteorin, ser det istället ut som teorin är mera populär idag än någonsin tidigare. Relativisterna vill göra intryck av att vara sunt rationella i sitt tänkande, men är samtligt paradoxalt nog beredda att acceptera slutsatser som är helt emot varje vetenskaplig regel och det sunda förnuftet. Och helt utan självkritisk prövning manipulerar man naturen på helt godtyckligt sätt, vilket omöj- liggör varje mänsklig möjlighet att avgöra vad som är rätt eller fel. Sunt förnuft, sade Einstein, är bara de förutfattade meningar man har som artonåring och sedan behåller livet ut. Man kan här ana ett betydande förakt för det mänskliga intellektets förmåga att avgöra rätt eller fel. Och som en konsekvens av detta syn- sätt, när teorin skapar tydliga och uppenbara motsägande resul- tat, är man även beredd att förneka människan förmåga att intel- lektuellt avgöra frågan om rätt eller fel, detta som alternativ till att istället förklara teorin som ogiltig. Med denna uppen- bart ohederliga attityd har teorin därmed blivit ett direkt hinder för att uppnå ett sunt sökande efter sanningen i fysiken och sökandet efter de djupa mysterierna i naturen. OCH VAD INNEHÅLLER TEORIN ? Einsteins speciella relativitetsteori från 1905 är grundad på två huvudhypoteser eller koncept, vanligen benämnda postulat. Dessa formuleras vanligen på följande sätt: I. "THE SAME LAWS OF ELECTRODYNAMICS WILL  BE VALID FOR ALL FRAMES OF REFERENSES FOR WHICH THE EQUATIONS OF MECHANICS  HOLD GOOD " II. LIGHT IS ALWAYS PROPAGATED IN EMPTY SPACE WITH A DEFINITE SPEED, c ,  WHICH IS INDEPENDENT OF THE STATE OF  MOTION OF THE EMITTING BODY. Einstein publicerade sin teori 1905 under namnet "On the elec- trodynamics of moving bodies" i en tysk vetenskaplig tidskrift. En annan princip som också är en del av teorin och som dessutom gett teorin dess välkända namn är "The principle of relativity" ursprungligen initierad av Poincare' ca fem år före teorins till- komst. Inlemmandet av relativitetstprincipen visar att Einsteins andra postulat är ofullständigt, vilket på ett ganska pinsamt sätt avslöjar att Einstein inte riktigt hade förstått innebörden av sitt eget postulat. Andra postulatet omnämner faktiskt endast den ena sidan av problemet, nämligen rörelsen hos den strålande ljuskällan och inte rörelsen hos en betraktare. Relativitets- principen innebär nämligen att ljusets hastighet betraktas som en absolut universell referens vartill alla rörelser kan refe- reras. Om ljuskällan rör sig eller om observatören rör sig har ingen principiell betydelse enligt detta synsätt. Därför måste det andra postulated skrivas om så att det även täcker in rörel- ser hos observatören, sålunda : II. THE PROPAGATING VELOCITY OF  LIGHT IN THIS WAY IT CAN BE  MEASURED BY ANY OBSERVER IS ALWAYS CONSTANT AND INDEPEN- DENT  OF ANY MOVEMENT OF THE SOURCE OR THE OBSERVER MOVING TO OR FROM EACH OTHER. I ett personligt brev till en vän, Erwin Finley Freundlish, skrev EInstein 1913 följande : "IF THE SPEED OF LIGHT IN THE  LEAST BIT IS AFFECTED BY THE SPEED OF THE LIGHT SOURCE, THEN MY WHOLE THEORY OF RELATIVITY AND THE THEORY OF GRAVITY IS FALSE."  HISTORIEN I KORTHET Alla revolutionerande teorier har sin egen förhistoria. En ny och omvälvande teori poppar aldrig upp från ingenting, den är alltid en produkt av individuella bidrag från många, både lyckade och mindre lyckade under en mycket lång tid. Den tid- punkt då Einsteins publicerade sin teori hade föregåtts av en intensiv debatt omkring frågor som gällde rymdens egenskaper och ljusets grundläggande natur. Först och främst var det de s.k. eterteorierna för ljusets rörelse som dominerade debatten och var speciellt accentuerat genom Maxwells elektromangtetis- ska teori från 1863. I denna kaotiska situation presenterade Einstein sin teori. Och han använde sig av ett ganska fult knep, istället för att lösa de problem som diskuterades,förklarade han dessa problem som pseudo-problem, dvs utgångspunkten för diskussionen var fel- aktig och missvisande. Han gjorde detta bl.a genom att införa två så kallade postulat om ljusets grundläggande natur,nämligen att ljusets hastighet var en absolut universell konstant och som inte kunde påverkas av vare sig rörelser hos ljuskällan eller hos betraktaren. Antagandet om en ljuseter som då var den allmänna föreställningen, avskaffades utan att ersätta dess tänkta funktion med något annat. Einstein har under hela detta århundrade prisats för sin orgina- litet och djärvhet i sitt tänkande, detta trots att hans ideer utmanar och övertrumfar det sunda förnuftet och normalt veten- skapligt tänkande. Emellertid kan hans originalitet sättas i fråga vid en historisk tillbakablick. Mycket av de tankar som han presenterade hade varit kända inom vetenskapliga kretsar lång tid innan dess.Men Einstein hade en stor portion tur, bl.a genom att en grupp för sin tid prominenta vetenskapsmän : von Lau, Minkowski, Lorentz, Mach, Planck, Poincar'e och en del andra stödde honom. Och uppbackad av ett stort massmedialt upp- båd blev Einstein snabbt en världskändis och en enorm auktori- tet inom vetenskapen, en symbol för genialitet och originalitet, en personlig garant för att hans ideer om materien och univer- sum var sanna och riktiga. Den speciella teorin från 1905 följdes senare av den allmänna teorin från 1916.Vid sidan om dessa arbeten, för vilka Einstein uppnått sin största berömmelse, gjorde han bidrag inom kvantfysiken genom den s.k. "fotoelektriska effekten", en teori som egentligen från början inte först diskuterades av Einstein utan av experimentatorn J Stark i ett arbete 1909. Men eftersom man inte var beredd att ge Einstein priset för relativitetsteo- rin var man tvungen att ge honom priset (gå grund av sin beröm- melse) för något annat och det blev sålunda arbeten inom den fotoelektriska effekten. Man kan förstå att somliga forskare, kände sig snuvad på konfekten av officiell vetenskaplig beröm- melse (Stark bl.a). Einstein publicerade sin teori vid en tid utgörande klimax i en vetenskaplig och filosofisk debatt rörande ljusets och rym- dens grundläggande natur, en debatt som pågått intensivt allt- sedan Newtons dagar. Så, det mesta var diskuterat och penetre- rat vid den tidpunkt Einstein entrade scenen. Som några detal- jer i sammanhanget kan nämnas att Poincar'e hade föreslagit RELATIVITETSPRINCIPEN i Paris och i St. Louis, USA redan fyra år tidigare. LÄNGDKONTRAKTION av fysikaliska objekt som funk- tion av rörelse hade föreslagits 1892 av Lorentz och FitzGerald obeorende av varandra som ett försök att lösa vissa teoretiska motsägelser i Michelson och Morelys ljus interferrometer expe- riment 1887 (observera emellertid att längdkontraktion av fysi- kaliska objekt experimentellt aldrig har kunnat verifieras, varför det egentligen inte har någon egentlig betydelse vem som har upphovsmannarätten till ide'en ifråga). TIDSDILATION innne- bärande att fysiska klockor saktar ner sin tidsmätningstakt som funktion av rörelse, hade föreslagits av J. Larmor redan 1900 och en teoretisk formel för denna dilation var även föreslagen. Denna hypotes att tiden är intimt sammanvävd med rummet ingår som en bärande del av relativitetsteorin. MASSÖKNING av föremål i rörelse upptäcktes från början genom experiment av Kaufman 1901 och var således i motsats till vad många tror ingen förut- sägelse av relativitetsteorin. Även här fanns en formel utveck- lad där vetenskapsmän som Lorentz, Pais bl.a var inblandade och det är deras formel som man idag använder inom partikelfysiken. Den formel som Einstein från början föreslog var felaktig och användes inte idag. Och även sambandet E=m.c(2) för vilket kan- ske Einstein har fått sin mesta berömmelse, fanns förslag till före det att Einstein kom ut med sin teori genom Lorentz, Poincar'e, Langevin och andra. Och den MATEMATIK FÖR TID OCH RYMD som Einstein använder sig av hade i huvudsak utvecklats av Lorentz, den s.k. LORENTZTRANSFORMATIONEN. Ljuset konstanta ut- bredning hade med stigande precision bekräftats genom allt mer och mer förfinade experiment, med början av Ole Römer på 1600- talet, men tyvärr aldrig verifierats genom experiment av sam- tidigt rörliga ljuskällor eller observatörer. Så det var ingen stor bragt av Einstein att föreslå ljusets konstanta hastighet som ett axiom, även om vi ännu idag inte har fastställt om det är sannt eller ej. Men egentligen var inte heller detta Ein- steins egen ide'. Redan Maxwells elektromagnetiska teori byggde på föreställningen att elektromagnetiska vågor (inkluderat även ljuset) utbredde sig med konstant hastighet. Men Maxwell hade ett motiv för detta, hans teori byggde på föreställningen av en eter, ett medium, som bärare för ljusvågen. Denna ljuseter av- skaffade dock Einstein utan att samtidigt ersätta den med något annat som kunde motivera denna egenskap hos ljuset. Således, Einsteins teori var i huvudsak baserad på två grund- läggande postulat, kombinerat med den s.k. relativitetsprinci- pen. Teorins postulat genererar resultat som strider mot vad vi i dagligt tal benämner "sunt förnuft", men trots detta har teorin fått ett gott fotfäste inom naturvetenskapen och i stort sett blivit allmänt accepterad. Detta måste faktiskt an- ses som något märkligt med tanke på de stora krav på en ny teori som naturvetenskapen normalt ställer. Relativitetsteorin kan därför inte betraktas som normalvetenskap i vanligt bemär- kelse. ----------------------- EN KORTFATTAD GRANSKNING AV TESER OCH RESULTAT Först en kort lista över några av de "fysiska" effekter som är resultat av relativitetsteorins grundläggande postulat : * Ljusets hastighet i vakuum så som det kan uppmätas av en observatör (utrusatad med mätstavar och klocka), mäter alltid standardhastigheten, c , oberoende av om ljuskällan eller han själv rör sig i relation till ljuskällan. * Endast relativ hastighet mellan föremål är fysikaliskt relevant. Absolut hastig- het kan varken uppmätas eller definieras. * Fysiska klockor i ett s.k. referens- system går saktare som ett resultat av rörelse i relation till ett annat refe- renssystem i omgivningen. * Tiden är inte absolut (ej gemensam för hela universum och ej densamma på alla platser), utan är relativ till sin omgiv- ning. Samma klocka visar således olika tid vid samma tillfälle, helt beroende av vilket föremål i omgivningen man jäm- för sig med eller vem som tittar på klockan (helt absurt således). * Den relativa hastigheten mellan två ob- jekt kan inte överstiga ljusets hastig- het även om varje objekt för sig uppnår nära ljusets hastighet i förhållande till en gemensamt definierad punkt. * Fysiska objekt trycks ihop (blir kortare i rörelseriktningen) som funktion av re- lativ rörelse mellan objekt i omgivning- en. Samma objekt kan samtidigt vara hop- tryckt olika mycket beroende på vilket omgivande objekt som man jämför sig med. (Fullständigt absurt således). * Den händelse som för en observatör upp- fattas som en enskild händelse uppfat- tas inte som samma händelse av en annan observatör som rör sig i relation till den förra observatören. * Gravitationen är ingen kraft utan endast en krökning av rum och tid, en linje i rymden en astronomisk kropp följer i sin rörelse. Detta är bara några av de "fysikaliska" konsekvenser eller effekter som teorin fastställer eller förutsäger. De flesta av dessa teser ger upphov till logiska absurditeter som det är minst sagt svårt att acceptera från normal naturvetenskaplig ut- gångspunkt. Och för att illustrera detta skall vi något i kort- het studera några typiska exempel hämtade från den kritiska litteraturen. I några sällsynta fall har även relativisterna tagit ett visst intryck av denna kritik och därför gjort försök att i efterhant modifiera eller korrigera teorin. Men ofta har dessa försök gjort situationen än värre. Einsteins teorier kan i många avseenden jämföras med en laby- rint utan väg ut. Den intresserade som verkligen vill ta sig an att förstå teorin finner sig snart frustrerad och intill gränsen av desperation. Mycket beror detta på att de defini- tioner som finns är oprecisa, luddiga och dessutom elastiska på så sätt att de hela tiden kan ändras och justeras alltefter behov. Detta gör att en kritiker befinner sig en ganska hopplös situation där han inte kan få grepp om de spelregler som egent- ligen gäller. Då anhängare av teorin mottar berättigad kritik baserad på de grundkoncept som teorin föreskriver, ändras ofta förutsättningar på ett sådant sätt att kritiken blir omöjlig. Resonemang och diskussion omkring relativistiska problem tende- rar därför att alltid utmynna i en härva av logiska motsägelser helt omöjliga att reda ut. Och som i de flesta diskussioner där något diskuteras är det mest för diskussionens egen skull, en akademisk lek med ord och begrepp som inte är ägnade att mynna ut i några konkreta insikter eller slutsatser. För att något belysa detta problem tar vi upp några exempel där vid försöker tillämpa teorin. TIDDILATION Einsteins teori säger att fysiska klockor går saktare i ett system som rör sig relativt ett annat system i vila. Det är flera märkliga saker förknippade med detta. Bl.a hur man i re- lativitetsteorin överhuvud taget kan definiera ett system " i vila" emedan ju i princip absolut rörelse (varav vila är ett specialfall) ej kan definieras. Hur som helst så drar sig re- lativisterna sig inte för att att göra sådana logiska kuller- byttor. För det andra anges ingen orsak eller anledning till varför fysiska klockor skulle ändra sin mätcykel enbart för de anses vara i rörelse i förhållande till något annat i om- ningen och därutöver anges ej om tidavvikelsen är av absolut natur (dvs kan avläsas som en verklig tidavvikelse hos klockan vid kontroll i efterhand),eller enbart en synvilla beroende på att information mellan observatörer av klockor i olika system förbrukar tid. Dessutom föreskriver teorin endast att klockor går saktare, ej fortare.Men i rimlighetens namn bör då teorin upphäva sig själv i samma ögonblick någon klocka går långsamma- re, helt enkelt av den orsaken att då någon klocka i omgivning- en måste gå fortare relativt den förra. Sådana enkla fakta föresvävar aldrig relativisterna, fakta som alltid ignorerat tillbakavisas som illvilja och elakt förtal. En klocka som är utplacerad vid jordens ekvator kommer att dra sig i relation till en liknande klocka utplacerad vid någon av polerna, detta enligt Einsteins eget exempel från den speciel- la teorin. Av någon underlig anledning uteslöt Einstein pendel- ur eller mekaniska ur i detta sammanhang, underligt eftersom tiden som begrepp knappast kan ha att göra med vilket typ av tidmätare man använder sig av. Men livsprocesser kan påverkas vilken bl.a framgår med tydlighet i exemplet med den så kalla- de tvillingparadoxen. För att med ett exempel demonstrera denna tidseffekt, föreslog Einstein ett tankeexperiment där en av två tvillingar gav sig ut på en lång rymdresa med hög hastighet. Enligt denna ide' skulle då den resande brodern åldras mindre än den på jorden kvarvarande brodern. Kritiker angrep genast detta exempel med att fullt riktigt säga, att det inte gick att avgöra vem det var som var på resa eftersom all rörelse enligt teorin är rela- tiv. Därvid upopstog en självmotsägelse, en paradox. Istället för att dra de rätta konsekvenserna av detta misslyckande, dvs att ogiltigförklara teorin, har teorins anhängare vidhållit att Einsteins exempel enbart har blivit feltolkat. Man har därför för att rädda teorin lagt till ytterligare ett kriteri- um, nämligen accelerationen. Den resande brodern befinner sig i ett system som är mera accelererat än det jorden befinner sig i och av denna anledning går hans livsprocesser och klocka långsammare. Men det blir problem, för det första är detta en helt annan teori än den Einstein föreslog, en helt annan fy- sikalisk orsak till tidsdilationen (om den nu existerar). Men detta bekymrar tydligen inte relativisterna alls.För det andra är det fysikaliskt omöjligt att avgöra om ett föremål är mer eller mindre accelererat, det enda som går att mäta är föremå- lets hastighet relativt det förra. Och för det tredje så kan vi aldrig veta i vilket accelerationstillstånd jorden befann sig vid tillfället ifråga. Om raketen startade åt fel håll kan det ju lika oturligt visa sig att raketen blev mindre accelere- rad totalt sett än före uppskjutningen. Och för det fjärde kan vi ganska enkelt helt avfärda hela denna ide'genom att låta båda tvillingarna starta var sin färd men i motsatt riktning och med samma grad av acceleration. Då uppstår ett garanterat symmetriskt system och trots den stora relativa hastighets- skillnaden kommer garanterat ingen tidsskillnad att kunna upp- stå. ATOMKLOCKOR Under åtskilliga år har atomklockor varit i bruk lite överallt på jorden, framför allt för vetenskapliga ändamål men även för att kunna skapa en allmän och övergripande, pålitig tidmätning. Dessa klockor är mycket exakta och stabila, det rör sig om en maximal felavvikelse av i storleksorningen 1 sekund på 30 000 år. Om Einsteins förutsägelse vore korrekt skulle det uppstå en ackumulerad effekt hos klockor utplacerade på olika punkter utmed jordytan. Men några sådana effekter har aldrig observe- rats, Einstein förutspådde en effekt av faktorn 1/2.t.(v/c)(2). Men som alltid har relativisterna ursäkter för att saker och ting inte alltid blir exakt så som teorin föreskriver. Man an- ser att effekten finns men att den tas ut av diverse andra effekter skapade genom jordens rotation, således effekter som behandlas i den allmänna relativitetsteorin. Men den ursprung- liga predikteringen av tidsdilation var hämtad från den speci- ella teorin, således orsaken till tidsdilationen av atomklock- or skulle inte längre vara av den orsak som Einstein från bör- jan predikterade. Så egentligen är det en annan teori som man ïdag försvarar som inte har mycket att göra med Einsteins ur- sprungliga intentioner. LÄNGD-KONTRAKTION Längdkontraktion av fysiska objekt som funktion av relativ rö- relse är en annan meningslös "fysikalisk" effekt som föreslås av teorin. Det egentliga ursprunget till denna tanke emanerar från Michelson Morelys experiment och då Lorent FitzGerald någ- ra år senare försökte lösa ett filosofiskt ploblem förknippat med detta experiment. Man ville finna en förklaring till orsa- ken till varför utfallet av detta experiment gav noll-resultat i enlighet med ljusets eterteorier, och man föreslog att längd- förändringar uppstog av mätarmarna i apparatens rörelserikt- ning. Den fysikaliska motivationen till denna längdkontraktion skulle vara att etern verkade med ett tryck som fick mätarmar- na att bli kortare i rörelseriktningen. Uppenbarligen var det dessa ider som inspirerade Einsteins att införa längdkontrak- tion i sin teori, dock märkligt nog genom att samtidigt elimi- nera den fysikaliska orsaken till fenomenet, existencen av en eter, och ersätta den med ett meningslöst ingenting. Experiment har utförts i avsikt att kunna verifiera existens av längdkontraktion,men av ganska självklara orsaker är detta omöjligt eftersom den mätstav man besitter kommer att utsät- tas för samma grad av kontraktion som det objekt man söker mäta. Även övertygade relativister har naturligtvis insett detta men använder detta som ett argument för att teorin är riktig. Effekten existerar givetvis säger de, men eftersom mätstavarna förändras i samma takt så kan vi inte konstate- ra längdkontraktion som en fysikalisk mätbar förändring. Men längdkontraktion existerar om man försöker mäta längden på något som befinner sig i ett annat referenssystem som rör sig i relation till mätsystemet. Man kan beskriva det på föl- jande sätt: En person i system A observerar ett känt föremål i system B och finner att föremålet i B är kortare än i det egna systemet. En person i system B observerar ett känt föremål i system A och finner att föremålet i A är kortare än i det egna systemet. Där framgår här ganska tydligt att det inte är fråga om någon verklig förändring av föremål, utan enbart en skenbar föränd- ring orsakat av att det betraktade föremålet ifråga blir distor- derat genom att det ljus som förmedlar bilden av föremålet till betraktaren, konsumerar tid. Om det vore fråga om en verklig förändring så skulle denna förändring aldrig kunna upptäckas eftersom förändringen är symmetrisk för de båda systemen, och därmed ur fysikalisk utgångspunkt ointressant. Dessutom finns ingen fysikalisk orsak att hänvisa till vad gäller en verklig förändring, endast en skenbar förändring kan motiveras. SAMTIDIGHET En av de mest underliga och perversa resultat av relativitets- teorin är kanske den om samtidighet och hur man ser på en fysi- kalisk händelse. Teorin säger, att en och samma händelse inte är densamma för två obeoende observatörer som rör sig relativt varandra med en viss hastighet. Det är även här tydligt att motivationen till detta ligger i det faktum att information kräver tid, dvs de olika observatö- rerna uppfattar händelsen vid olika tidpunkter beroende av sina egenrörelser. Informationen om händelsen transporteras ju av ljusstrålar och eftersom denna transport konsumerar tid uppfat- tas en och samma händelse som olika händelser av olika observa- törer. Visst är väl detta ett mycket underligt sätt att betrakta vår värld, att händelser av olika slag enbart skulle vara illusio- ner. De flesta människor som råkar ut för både det ena och det andra, både lycka och sorg, skulle nog bli ganska betänkliga om någon framförde dylika åsikter i deras personliga närvaro, att deras upplevelser endast är inbillning och egentligen ingenting verkligt. Människor och även annat levande på denna jord upple- ver faktisk saker och ting som verkliga och vi kan inte utan att överskrida gränsen till det löjliga påstå något annat. Men i relativitetsteorin är således detta en realitet och en accep- terad uppfattning. Och om vi inte tolkar denna hypotes på detta sätt. dvs att hän- delser enbart är inbillade, utan att en och samma händelse i verkligheten är många olika händelser, ja då överskrider vi gränset till det absurda. Vi ger ett lite extremt exempel för att illustrera detta : US president J.F.Kennedy mördades i Dallas USA den 22:e november 1963. Nyheten om denna händelse spreds med ljusets hastighet via radio och television till alla jordens innevånare, men dock inte samtidigt. Om vi skall tillämpa Einsteins hypotes om händelser, skulle mordet i Dallas egentligen inte vara ett mord utan lika många mord som de människor som senare fick höra talas om mordet ifråga (ca maximalt 8 miljarder individer). Visst är detta absurt, men hur som helst så är det dylika tankar som den moderna veten- skapen omger sig med. LJUSETS ABSOLUTA HASTIGHET En annan mycket märklig effekt av relativitetsteorin är att hastigheter inte kan adderas aritmetriskt. Om som exempel två bilar kör med 100 km/timma på en väg, ja då blir den relativa hastigheten dem emellan 200 km/timma, detta enligt normala be- beräkningsmetoder. I relativitetsteorin är även detta riktigt vid låga hastigheter, men då hastigheterna börjar närma sig ljusets hastighet gäller ej detta längre. Man kan då inte adde- ra hastigheter aritmetriskt.Orsaken till detta var givetvis att då Einstein postulerat att det existerar en högsta hastighet,c, ja då uppstod en konflikt då två föremål som var för sig rörde sig med hestigheten, c, relativt en gemensam punkt. Enligt nor- malt sätt att räkna skulle det bli 2*c vilket helt uppenbart var orimligt. Einstein var därför tvingad att konstruera en hy- potetisk formel som alltid gav den maximala hastigheten, c, oberoende av de individuella kropparnas hastigheter. Men natur- ligtvis är allt detta ren fiction att konstruera egenskaper hos naturen som näst intill omöjlighet ej kan verifieras. MASSÖKNING Som här redan nämnts vid granskningen av denna teori, upptäck- tes fenomenet massökning av partiklar som accelererats i ett elektromagnetiskt fält genom experiment redan 1901. Således var detta fenomen inte en förutsägelse av relativistetsteorin, som faktisk många tror, utan inlemmades i teorin senare. Före detta hade dessutom många andra forskare härlett olika teorietiska uttryck för denna massökning (om det nu är en sådan vilket det torts allt förefaller), uttryck som var härledda från en mera Newtonsk världsbild men som senare uppträder i Einsteins teori härledda från andra utgångspunkter. Den fysikaliska orsaken till fenomenet är inte klarlagt,det förefaller vara någon elekt- romagnetisk effekt som uppträder vid acceleration av laddade partiklar men det finns ingen anledning att tro att effekten skulle vara föranledd av rent filosofiska, spekulativa orsaker så som det beskrives i relativitetsteorin. Så, oavsett vad orsaken till massökningsfenomenet är kan vi va- ra säkra på att det inte har något med relativitetsteorins tolkningar att göra. Vid ett studium av den teoretiska bak- grunden finner vi nämligen att det till största delen är Newtons masströghetslagar som användes och att det således är dessa fundamentala lagar som eventuellt kan förklara effekten ifråga. RELATIVISTISK DOPPLEREFFEKT När en ambulans passerar en person som står stilla på gatan hör han en stigande ton då ambulansen närmar sig och en fallande ton då den fjärmar sig. Fenomenet ifråga benämnes med doppler- effekt efter upptäckaren Christian Doppler. Effekten bygger ur- sprungligen på förutsättningen att ett medium finns som tran- sporterar vågenergin, i detta fall ljudets energi. Men för ljus existerar ingen eter (det trodde man förr men officiellt anser man numera att något sådant inte finns). Så därmed faller fak- tiskt möjligheten bort att förklara ljusets frekvens/våglängds- skift som just en dopplereffekt. Tyvärr har relativisterna inte insett detta, eller kanske rättare sagt, inte velat inse detta eftersom dom då står helt utan förklaring till fenomenet ifrå- ga. Men Einsteins anhängare anser fortfarande att det är ett enkelt företag att förklara effekten samtidigt som ljusvågens hastighet är konstant och inte påverkas av ljuskällans rörelse. Inplicit tror man att effekten kan förklaras ungefär på samma sätt som ljud i luft. Men två fysikaliska förutsättgningar har bortfallit, nämligen att det inte finns någon ljuseter och att ljusets hastighet är konstant. Om ljuskällan är i vila kan man inte motivera ett frekvensskift eftersom ljusets has- tighet relativt observatören inte förändras. Detsamma gäller om ljuskällan rör sig. Då relativister försöker härleda ut- tryck för dopplereffekten finner man att man implicit utgår ifrån att c varierar (man skriver sålunda c+-v) men erkänner verbalt inte att det förhåller sig så. EINSTEINS GRAVITATION I Einsteins teori är gravitationen ingen verklig kraft utan bara en krökning i rumtiden. Som exempel, en planet som rör sig runt en annan planet följer ett spår i rumtiden, den minsta mot- ståndet lag. Enligt detta synsätt kan det vara lite märkligt att förstå varför då även ett föremål som befinner sig i vila på jordytan påverkas av gravitation. Och om vi exempelvis trycker ihop en stålfjäder med en tyngd, så är det ingen kraft som trycker ihop fjädern, men däremot utvecklas en kraft då fjädern återigen utvidgar sig. På detta sätt har således Ein- stein upphävd en av fysikens mest tillförlitliga och prövade lagar, nämligen att energi varken kan skapas eller förintas. Synd bara att Einstein anhängare inte praktiskt utnyttjar sin eminenta teori, ja då vore ju energikrisen i världen snabbt avhjälpt. ******************** artikel slut **************************