Forskning och kreativitet ------------------------- Vi människor forskar och undersöker för att vidga våra kunskapsgränser och komma till nya insikter. Drivkrafterna till denna verksamhet kan vara skiftande, nyfikenhet, strävan att leva ett bekvämare liv, stävan efter ära pengar och berömmelse, ädla tankar om att ge människan en drägligare materiell tillvaro osv. Man skiljer mellan tillämpad forskning och grundforskning. I den tillämpade forskningen söker man tillämpningar och förbättringar av redan kända kunskaper och principer. Den tillämpade forskningen syftar också i allmänhet mot något bestämt mål eller en bestämd tillämpning. Grundforskningen kan också vara målinriktad men strävar inte direkt att ge ekonomiska vinster, är mera inriktad på att samla kunskap och att komma underfund med hur saker och ting fungerar. Grundforskningen påverkar inte enbart den tekniska utvecklingen utan också våra attityder och vår världsbild. Till och med religionen påverkas. Exempel på detta är teorierna om universums skapelse, Big Bang som påminner om bibeln skapelseberättelse och därför tilltalar kyrkan prästerskapet. Då man i CERN för några år sedan upptäckte W och Z partiklarna (Nobelpris Carlo Rubbia) var Vatikanen där och man trodde att det var GUD man hade upptäckt. Denna forskning är således inte enbart materiellt betingad utan inverkar även på vår mentala uppfattning om världen. Ingen gång i historien som nu är så många professionella forskare sysselsatta med grundforskning. De har enorma resurser till sitt förfogande. Det berättas en liten historia från USA, där man fick ide'en att bilda en institution där all världens största genier skulle samlas, nobelpristagare och personer med en extrem intelligens, intelligens enligt vedertagna begrepp. Dessa människor skulle ges obegränsade resurser, arbetsro och erbjudas en kreativ och stimulerande miljö där man kunde arbeta ostört och utan yttre materiella begränsningar. Syftet var att dessa forskare och stora tänkare, under dessa extremt gynnsamma arbetsförhållanden, skulle kunna skapa optimala förutsättningar för att lösa alla de problem som gäckat människan alltsedan tidernas begynnelse. Experimenten blev inte framgångsrikt. Kreativitetens villkor kan sålunda i allmänhet inte styras eller frammanas på beställning. Superintelligenta människor enligt traditionell definition är inte alltid kreativa. De kanske är bra på att lösa definierade problem, men förmår inte se helheten eller vågar testa gränserna. Ej heller är det mängder av inblandade forskare eller mängden pengar och övriga resurser som alltid är avgörande. Cancer-forskarna sa för några år sedan, problemet är inte att resurser saknas, det saknas bra ide'er. Och så länge bra ide'er saknas hjälper det inte med pengar. Detta gäller nog även AIDS-forskningen som idag är speciellt aktuell. 500 heltidsanställda forskare i CERN har arbetat i 20 år utan att kunna lösa gåtan om elementar-partiklarna. Vissa resultat har givetvis uppnåtts, men man kan långt ifrån tala om något genombrott. I den kreativa processen glömmer man ofta bort de människor som vågar ifrågasätta har klarsyn och ställer de rätta frågorna, definierar och blottlägger problem, kommer med de utlösande ide'erna, eller för upp en problemställning till medveten nivå, utmanar och kritiserar etablerad kunskap och felaktiga föreställningar. De som har visionerna och förmåga att inspirerar andra människor. Forskning är spänning och glamour ! Nja..... De flesta forskare och vetenskapsmän sysslar med tråkigt rutinarbete, mätning och analys, katalogisering, systematisering av mätdata osv. vårdar och dokumenterar etablerad kunskap. Mycket av denna verksamhet är nödvändig men är inte speciellt glamourös, kreativ eller spännande. Endast ett fåtal som jobbar i vetenskapens frontlinjer, har visionerna och överblick. Vad är då forskning : Jag anser att det till viss del gått inflation i begreppet . Att åka runt och mäta bakteriehalten i swimming-pools, katalogisera mätdata och därpå skriva en doktorsavhandling går exempelvis idag under begreppet forskning. Att intervjua 1000 personer om deras hygienvanor, hur ofta de tvättar sig, borstar tänder, duschar eller badar och skriva en doktorsavhandling om detta går under namnet forskning. Någon doktorand fick häromåret ett forskarstipendium för att studera societetslivet i Spanien. Detta går också under begreppet forskning ! Men också att upptäcka nya partiklar i CERN är forskning men givetvis på en helt annan vetenskaplig nivå. Och så har vi detta med forskning och massmedia. Någon forskare har kommit fram till att om man äter mer än 5 kilo apelsiner om dagen, så får man ont i magen. Hysteriska journalister i massmedia slår larm och med svarta rubriker varnar allmänheten, Farligt att äta apelsiner konstaterar forskare ! Forskarna har således en enormt stor mental makt över oss oss människor. Vi vill gärna tro på allt de säger. Men vi bör vara skeptiska och använda vårt bondförnuft, det räcker i många fall mycket bra. Ej heller är det mängden kunskap som är avgörande. I den traditionella skolan, i kunskapstävlingar osv är det inlärd kunskap som premieras. Men det finns inget automatisk koppling mellan inlärd kunskap (kopplat till gott minne) och kreativitet. Paradoxalt nog kan det till ock med vara en belastning med mycket kunskap, en barlast i en skapande process. Plugghästar och minnesmästare i all ära men är i allmänhet ganska okreativa personer som endast godkänner katalogiserad kunskap. Ide'er och kreativitet stör deras världsbild. I en jämförelse människa, maskin , En modern dator har en enorm minnesförmåga, mycket överlägsen människan. Men en dator är inte intelligent av denna anledning. Om man överhuvudtaget kan tala om intelligens hos datorer, så sitter det inte i minnet, utan i de styrprogram som hanterar minnet, i operativsystemet, i de aritmetiskt, logiska enheterna osv. På samma sätt är det med kreativiteten, forskning och människan. Enskilda personer eller mindre grupper av personer är oftast dom som når bäst resultat. Stora, toppstyrda institutioner kan inte hantera kreativitet och nya ide'er och betraktar sådant som en belastning för verksamheten, en irriterande störning. Även om man säger sig uppmuntra kreativiteten så är det i allmänhet något man enbart säger för att verka modern och frammåt. Men i botten hatar man kreativa människor ! En doktorsavhandling bör inte innehålla mer än 10% nytt stoff, annars blir den inte godkänd. Ingen professor ställer upp och stöder den, den kan äventyra hans akademiska karriär. I en etablerad verksamhet är det administratörer och byråkrater som har makten. De vill ha ordning och reda och hatar kreativa människor som pesten. Kreativa personer är irriterande flugor som man helst slår ihjäl. Förr brände man kloka gummor och gubbar på bål eller satte dom i husarrest, nu tystas dom ner eller förlöjligas på olika sätt. Metoderna är många och raffinerade. Tungroddheten gäller även för stora, mäktiga och etablerade företag. Mindre dataföretag som varit snabba att anpassa sig till nya marknader och ny teknik har klarat sig bra (Microsoft och Intel är sådana exempel). Instutitioner hanterar bäst etablerad kunskap och motverkar i många fall kunskap som förändrar och vänder upp och ner på invanda föreställningar. En fri och obunden forskare har lite resurser men kan tänka fritt och behöver inte ta kollegiala hänsyn. Hans problem är att få ut sina resultat och att överhuvud bli tagen på allvar. Bength Feltrich brukar dra historien om den kvinna som fick nobelpriset i medicien för några år sedan. Hon hade någon ide' om hur nervtrådar växer ut hos levande celler. I många år hade hon försökt få ekonomiskt stöd för sin verksamhet med blivit nekad. Till slut tröttnade man och sa "ge kärringen 50 tusen dollar så vi får tyst på henne ". Nummera är de flesta forskare ense om att hon hade rätt och efter ett helt livs arbete fick sin belöning trots allt. Således, även myran kan reta en elefant om den kryper in på rätta stället. Och det var gossen i kejsarens nya kläder som avslöjade kejsarens och etablisimangets nakenhet. Så läget är inte hopplöst. ----------------------- För ca 3-400 år sedan fanns ett antal framstående vetenskaps- män som man kan säga lade grunden till en ny världsbild och ett nytt sätt att tänka. Det var Newon, Galileo, Kepler, Kopernikus m.fl likasinnade. Under de mellanliggande åren utvecklades till största delen matematikens grunder, grunderna för elektromagnetismen mm. Genom den nya rationalismen började man ise och upptäcka att jorden, universum, ja naturen i sin helhet inte var så där mystisk mystisk och otillgänglig som man tidigare föreställt sig. Man började ana, att naturen gick att förstå och analysera. Forskare lade grunden till en sund inställning, det fanns lösningar på ställda problem. Istället för att sitta och filosofera började man göra experiment och man upptäckte då att saker och ting inte alls var så som man tidigare hade trott. De antika filosoferna hade lärt, att en tung kropp alltid faller snabbare än en lätt, ja så självklart, så varför skulle man pröva detta med experiment ? Man hade lärt ut att en kropp i rörelse alltid stannar förr eller senare, ett axiom. Det var bara att se sig omkring, en vagn stannar ju alltid, det är bara att studera verkligheten. Man hade lärt ut att jorden var universums centrum och att allt kretsade kring oss (den geocentriska världsbilden). Man hade lärt ut att planeterna gick i ögelbanor kring solen, detta för att inte bryta den perfekta bilden hos cirkelns harmoni. Newton med flera insåg att detta var fel. Newton införde en deterministisk världsåskådning vari ingick att inget sker utan att en orsak finns, även om denna orsak inte alltid är fullt uppenbar. Sålunda, en kropp i rörelse stannar inte enbart for att detta skulle vara en naturlag i sig, utan enbart av den enkla anledningen att föremålet påverkas av en kraft som stoppar föremålet. Planetbanorna gick inte i öglor utan i ellipser, vilket gick att matematisk bevisa med hjälp av den differential och intergralkalkyl som Newton bl.a själv utvecklade. Jorden var inte universums centrum utan en del av universum som allt annat, dvs jorden hade ingen särställning. Dessa exempel användes ofta som en illustration till det nya sättet att tänka och analysera naturen. Man ville inte längre acceptera filosofiska axiom utan började att på ett rationellt sätt analysera naturliga fenomen. Denna rationalism fick en lavinartad effekt på utveckligen, forskare och vetenskapsmän insåg plötsligt sina möjligheter att med tankekraft, rationell analys och experiment steg för steg avslöja naturens mysterier. Metoden går idag under benämningen "den vetenskapliga metoden" och är det förnämsta verktyg som vi människor har skaffat oss i strävan att förstå och utnyttja naturens resurser. Under hela 1800-talet hade rasat en ganska hetsig akademisk, filosofisk debatt inom fysiken, framför allt vad gällde ljusets natur. Diverse teorier och experiment stod i direkt konfrontation till varandra och mer eller mindre kaos rådde. I början på 1900-talet började man förstå (med hjälp från kemisterna) att materien var uppbyggd av atomer (även många då framstående fysiker tvivlade på detta). Denna uppfattning växte sig dock stark genom Max Plancks arbeten, Ernest Rutherford, Bohr med flera och så småningom undanröjdes alla tvivel. Dock, i skuggan av 1800-talets filosofiska kaos inom fysiken, där man med vetertaget Newtonska metoder sökt finna rationella förklaringar på diverse problem men misslyckats, fanns en grogrund för vidskepesle och okultism. I detta intellektuella vakuum skapades den speciella relativitetsteorin, som till formen verkar vara rationell och skenbart syntes tillämpa den "vetenskapliga metoden", dock visade sig vara en skapelse som helt bröt med den Newtonska rationalismen. Kvantteorien för atomen var framgångsrik men vissa problem förblev olösta. Detta gav ny grogrund till okultism inom fysiken. I styrkan av relativitetsteorin framgångar växte sig föreställ- ningen allt starkare inom vetenskapen att det inte längre var nödvändigt att söka rationella förklaringar på allting. Missmodet började sprida sig, naturen var i allafall så svårfångat att det inte lönade sig att anstränga sig att finna rationella förklaring. Man började nöja sig med beskrivande modeller, ofta matematiska luftslott som vid närmare betraktelse visade sig sakna substans och innehåll. Förslag till rationella förklaring började föraktas och hånas. Verklighetsfrämmande teoretik fick allmera svängrum och deras skapelser i form av matematiska luftslott var omöjliga för allmän insyn och kritisk analys. Samtidigt fortsatte dock tekniker, ingeniörer och vetenskapsmän inom tillämpade delar av vetenskapen att vandra i Newtons fotspår och till fullo tillämpa rationalismen. De blev extremt framgångsrika. De skapade 1900-talets tekniska cilivisation och vår materiella välfärd. 1900-talet vimlar av framstående uppfinningar och upptäckter som totalt har revolotionerat vårt sätt att leva. Men trots denna extrema utveckling i rationellt tänkande har den teoretiska fysiken delvis gått i andra riktningen, i en högre grad av abstraktion och otillgänglighet. Resultatet av dessa trender har medfört ett allmer kaotiskt tillstånd inom den teorietiska fysiken. I sin desperata strävan att bringa ordning och finna sammanhang uppfinner man mer och mer underliga egenskaper hos naturen, egenskaper som inte existerar eller som aldrig någonsin kan verifieras genom experiment. Teoretiker sitter idag vid sina skrivbord och hittar på egenskaper hos naturen som inte existerar i sinnevärlden. Istället för en värld med större enkelhet går vi mot en värld som verkar mer och mer underlig och svårbegriplig. Men detta enbart därför att teoretikerna krånglar till saker och ting i onödan och aldrig i grunden förstått hur naturen fungerar. En så komplex värld som vi har skulle helt enkelt inte fungera om principerna inte var enkla. Inom ekonomi och politik rättar marknaden, verkligheten, automatiskt till misstagen, Vetenskapen sägs fungera på samma sätt, felaktiga teorier plockas automatiskt bort genom sin oduglighet. Tyvärr är nog dock detta en överdrift och inte så lite skryt om vetenskapens förträfflighet. Den borde fungera så men gör det inte. Man överger inte teorier enbart för att man inte finner bevis. Man sågar istället till nya pusselbitar för att få saker att stämma. Man uppfinner nya hypotetiska egenskaper hos naturen som inte finns. Detta är den vanliga trenden, man kan se det inom partikelfysiken där man inte hittat de hypotetiska kvarkarna efter snart 20 års sökande. Relativitetstoerins kritiker har för länge sedan sönderanalyserat teorin och funnit den oduglig. Men detta har inte förändrat någonting. Sådan är den verklighet vi har att hantera, men låt oss inte misströsta. Vi får hoppas att förnuftet och sanningen trots allt segrar förr eller senare. -------------