MASSÖKNING ---------- Rudakov skriver i sin bok, "I den metafysiska labyrinten av relativitetsteorin" följande, kapitel 16, p161,162 : Övertygade relativister anser att en av de största framgångarna med Einsteins relativistetsteori är de fenomen som vanligtvis refereras till som "mass- ökning" och den så kallade "massa-energi ekvivalens formeln" vilken också är associerad med massaökning. Massökning, som det idag betraktas säger, att den totala massan av en rörlig kropp beror på dess hastighet och är lika med vilomassan dividerat med Lorentzfaktor, dvs mo/L, och där Lorentzfaktorn är lika med kvadratroten ur 1-v(2)/c(2). Massa-energi ekvivalens formeln säger att den totala energin hos en partikel är m.c(2), där m är partikelns totala massa och c(2) är kvadraten på ljushastigheten. Att en elektron i rörelse förefaller öka sin massa när den accelereras var experimentellt fastställt före det att Einstein skrev sina papper 1905 "On the Electrodynamics of Moving Bodies" (numera benämt den speciella relativitetsteorin, min anmärkning). Kaufmann utförde ett experiment med katodstrålar redan 1901 och visade därmed att förhållandet mellan elektronens laddning och dess massa var föremål för förändring som funktion av dess hastighet. Abraham kom till samma slutsats år 1903. Han gjorde även försök att på teoretisk bas komma fram till en förklaring till denna massförändring. Lorentz modifierade 1904 Abrahams teori och föreslog att den totala massan hos en elektron var vilomassan dividerat med Lorentzfaktorn. Sålunda, det är Lorents formel som senare kom att bli bekräftad i efterföljande experiment och är även den formel som idag partikelfysikerna använder sig av. Att massökning eller den totala massan hos en partikel även är ekvivalent med energi i överensstämmelse med en formel liknande E=m.c(2), är ett resultat som även var föreslaget av Pointcare', Hasenöhrl och en del andra forskare långt före Einstein. Langevin föreslog formeln oberoende av Einstein (det antages att formeln är riktig, men inga direkta bevis föreligger). Oberoende hur det därmed förhåller sig om formelns riktighet, är det inte korrekt att påstå att denna formeln har kommit fram som ett resultat av relativitetsteorin eller att massökning av partiklar skulle varit fastslaget av Einstein som ett resultat av hans teori. Ej heller från början föreslagits av honom. Den kinematiska delen hos Einsteins elektrodynamiska teori, refererar inte alls till massa-begreppet. Den innehåller inga slutsatser om vad massa skulle ha för betydelse i hans teori. Emellertid, den elektrodynamiska delen, som oftast negligeras av relativisterna, innehåller en del spekulationer om långsamt rörliga elektroner och där förekommer några referenser till begreppet massa. Betydelsen av dessa spekulationer behöver emellertid inte oroa oss. Vi bör där observera att Einstein föreslår speciella värden för denna massökning, nämligen m/L(3) och m/L(2) och båda dessa föreslagna värden avviker starkt ifrån den formel som idag användes, nämligen mo/L, mest baserat på experi- mentella erfarenheter. Lite skamset anmärker Einstein att "med en annorlunda definition av begreppet kraft, kan vi naturligtvis erhålla andra värden på massökningen"...... Alltså, vi bör ta Einsteins påståenden med en mycket stor nypa salt. Vad som är fullt tydligt är, att Einstein inte har några som helst ideer om hur impuls, kraft, energi etc, dvs dynamiska storheter, kan transformeras från ett stationärt system till ett annat system som rör sig med konstant hastighet i relation till det förra, som en funktion av längd, tid och de dynamiska kvantiteter som föreslagits av honom i den kinematiska delen av hans arbete. Sammanfattningsvis sålunda, fenomenet massökning har bara konstaterats i experiment med partiklar i acceleratorer. Inte med föremål som rör sig i fri rymd. Därutöver är det inte visat att fenomenet har någonting med relativitets- teorins förklaringar att göra, snarare tvärt om.