Organisationen för Ny Fysik

Fnysik

Om livselement och energiutvinning

- Mars 1995

Av Olof Thomasson

 

Inledning

En gång framförde jag till en positiv och därför kritisk vän den "kätterska" åsikten att bioenergi inte är så problemfri som nästan alla bioenergiförespråkare anser. Den klarsynta kommentar han då lämnade bestod av en fråga; "Inser du, att det du påstår är rena propagandan för kärnkraften?"

Jag vill gärna tro att vi människor inte är hänvisade till att välja mellan olika skadliga sätt för att vi skall kunna unna oss varma sköna bostäder och kraft till våra maskiner. Därför har jag försökt att underbygga mina bioenergifarhågor med logiska resonemang och samtidigt försökt lägga fram en idé om hur negativa konsekvenser skall kunna undvikas.

Biologiska Livsformer

"De gamla grekerna" ansåg att liv bildas av de tre grundelementen jord, luft och vatten. Det förefaller rimligt att de kom till den uppfattningen helt enkelt genom att konstatera att människor och djur inte kan leva och utvecklas utan fast föda, utan vatten eller utan luft. Iakttagelsen att allt levande efter döden sönderfaller i samma tre fraktioner som de byggas upp av låg nog också till grund för de gamla grekernas uppfattning.

Vi använder numera vanligen beteckningarna mull, vatten och koldioxid på de element som biologiska organismer uppdelas i då de dött. Mullfraktionen innehåller det som kallas humusämnen. Det är de ämnena som gör jord bördig, som ger livsalstrande förmåga. Jord utan humus är steril. Ur något sterilt kan inget växa.

Att också elementen luft och vatten vid förmultning återfår sina andelar av livskraften förefaller mycket sannolikt. "Humusvatten och humusluft" borde i så fall vara lika adekvata benämningar som "humusjord" är för mull.

Energiomvandling vid eldning

Om man eldar organiskt material i stället för att låta det förmultna får man aska i stället för mull. Askan innehåller inga humusämnen. Den livskraft som jordens humusämnen är bärare av uppoffras således vid eldning. När det humuslager som nu finns är förbrukat kommer tillgången på biobränsle successivt att minska genom att växandet hämmas p.g.a. humusbrist i jorden. Eldning av biobränsle i stor skala är därför omöjlig att vidmakthålla på lång sikt.

Symbioskonsekvenser

Om energi ej kan utplånas eller skapas leder minskning av humusenergi i elementet jord till ökning i andra element. Sådan "humusströmning" kan pågå långsiktigt endast om lika stor strömning sker också i motsatt riktning.

I natur som är opåverkad av människan råder balans mellan "symbioshalvorna" växter och djur. Vid djurens biologiska förbränning av "biobränslet" bildas jord som är lämplig för växternas liv. När förbränning av biobränsle sker "utom-biologiskt", genom eldning, fungerar inte symbiossambandet fullt ut. Jorden tvingas att till eldningsbränslet ge från sig materia som är sammansatt av både näringsämnen och livskraftsbildande biologisk substans men får "i retur" endast näringsämnena. Eldning leder till att den naturliga balansen mellan växtnärande och djurnärande ämnen rubbas.

Varje form av energiutvinning i stor skala måste oundvikligen vara symbiosmässigt neutral om den skall kunna upprätthållas långsiktigt.

Balanskravet måste beaktas

Eldning leder till att sammanhållen materia delas upp i sina tre grundelement. Det är således sammanhållande krafter som frigörs. Ekologisk uthållighet kan förekomma endast om sammanhållning och uppdelning sker i samma omfattning. Det är därför systemmässigt nödvändigt att energi binds i lika stor utsträckning som den frigörs.

Vår nuvarande teknik för att utvinna energi baseras i väsentlig omfattning på eldning och den kan därför betecknas som "förtunningsteknisk". Ekologiskt uthållig är sådan teknik endast om "förtätningsteknisk" energiutvinning förekommer i alldeles samma omfattning.

Det är särskilt viktigt att människor med hög teknisk kompetens uppmärksammas på att energiutvinning med nuvarande teknik verkligen är ekologiskt ohållbar. Först då de tekniskt kompetenta blivit helt medvetna om behovet kan de inrikta sitt arbete på att utveckla teknik av annat slag än den nuvarande eller på att få fram "kompletterande motsatsteknik".

Åska som förebild

Vid åska bildas, enligt mitt sätt att se, frigjord elektrisk energi ur elektrisk energi som varit bunden i vattenånga och som frigörs då ångan kondenseras. Positivt laddad och negativt laddad energi frigörs samtidigt vid åska. Explosionsenergi och implosionsenergi erhålls i samma process.

Vid åska separeras motsatta elektriska krafter i åskmoln med olika laddning. Är det månne tekniskt möjligt att i kontrollerad form göra på motsvarande sätt? Få energi direkt ur luft? Utan ekologiska problem?

En vanlig bilmotor avger cirka två tredjedelar av bränslets energi direkt till den omgivande luften. Det sker utan att luftens temperatur höjs märkbart ens vid stora trafikleder. Är det då möjligt att driva en motor genom att i den tillgodogöra sig en liten del av den omgivande luftens ångbildningsenergi?

Forskningens inriktning

Genom insatser av forskning och med hjälp av förbättrad teknik kan energi i framtiden säkerligen framställas mer miljövänligt än vad som f n sker. Den balansrubbande effekt som eldning oundvikligen medför kan dock ej elimineras på annat sätt än genom att eldning ej används. Det synes därför vara uppenbart att tillgängliga forskningsresurser skall disponeras först och främst på att finna ny teknik som kan avlösa den nuvarande "eldnings-" eller "förtunningstekniken" (dit man kan anse att kärnkraften hör) innan humuslagren blivit allvarligt åderlåtna.

Fnysik Huvudsida / Detta nummer

Hem | Om föreningen | Kontakt | Organisationen för Ny Fysik
small logo

English | Sök: