Organisationen för Ny Fysik

Fnysik

Vem var Viktor Schauberger?

av Morten Ovesen, Malmögruppen

Viktor Schauberger i 40-års åldern. En kortfattad personbeskrivning skulle kunna bli så här: Viktor Schauberger var en österrikisk skogvaktare som verkade under första halvan av 1900-talet. Han hade stort skägg och ett stort skratt, med en kompromisslös tro på sig själv och sina idéer. Envis i kombination med ett koleriskt temperament. Han var en duktig tecknare och förmodligen en skicklig hantverkare. Viktor var inte akademiskt skolad, men hade ändå goda kunskaper inom biologi, fysik och kemi. Han hade en exceptionell känsla och förståelse för vattnets flöden i naturen och utifrån sina iakttagelser formulerade han nya hydrodynamiska grundidéer. Vänner och motståndare beskrev honom som högintelligent och med en intellektuell skärpa som skar ett kännbart jack i sin tids (och vår) fysikaliska världsbild.

Viktor Schauberger, omkring 40 år gammal
Viktor Schauberger i 40års-åldern.

Viktor Schauberger lade grunden till sina kunskaper redan från barndomen. Hans högsta önskan att var att följa i sina fäders spår och bli skogvaktare i de urskogslika skogar som fanns i Österrike vid tiden för sekelskiftet. Under sina långa strövtåg i skogen var det främst vattnet som fångade hans intresse. Bäckar , åar och floder var för honom besjälade. Vattnets kretslopp i naturen framstod som oerhört mer komplext än vad gängse kunskap gjorde gällande. Han menade bl.a. att vattendragen är jordens blod och minsta temperaturavvikelse i vattnet, var att jämföra med temperaturförändringar i människans blod. Friskt vatten banar sin egen slingrande väg i naturen och bygger därigenom upp en inre rörelse som samlar fler krafter än människan f.n. förmår att mäta. Prov på denna, vattnets inre kraft, visade han genom att bygga långa vindlande flottningsrännor som kunde transportera enorma trästammar med endast ringa vattenmängd. Utmed dessa rännor fanns sinnrika avtappningsstationer där "utslitet" vatten leddes bort och nytt friskt vatten fylldes på. Att beskriva vattnets inre rörelse är verkligen inte lätt. För att göra det fick Schauberger skapa en hemmagjord terminologi. Ord som t.ex. cykloid turbulens, inspolande rörelse och diamagnetism hörde inte hemma på akademiska seminarier och han kom tidigt på kant med det vetenskapliga etablissemanget. Å andra sidan var han med barr i skägget, ögon som brann av övertygelse och ett sinnelag som kategoriskt vägrade motsägelse, säkerligen inte lätt att tas med.

Viktor Schauberger i 50års-åldern
Viktor några år äldre, i ca 55års-åldern.

Schaubergers grundtes berör en universell, tvåfaldig rörelseprincip. Han menade att livet bärs upp av en samlande, implosiv rörelseart och omvänt att en fördelande, explosiv rörelse leder till livets utslocknande. Med den implosiva rörelsen följer kyla, sug, tillväxt och sundhet. Den explosiva rörelsen däremot ger värme, tryck, sönderdelning, sjukdom och död. Han ansåg att människan endast hade lyckats att tygla dödens rörelseform i sina metoder att frigöra energi. Alla kända motorer bygger på explosion, värme och tryck. Ensidigt bruk av den explosiva rörelsen leder ovillkorligen till naturens sönderfall. Dessa tankar fann inget gehör vid den här tiden, flera decennier innan miljöproblematiken tog fart.

Ett av Viktor Schaubergers mål blev således att utröna och artificiellt kopiera den rörelseform som han såg att naturen använde för att samla och lagra energi till olika ändamål. Förenklat kan man beskriva rörelsen som en inåtgående, hopvridande virvel. Denna virvelrörelse kan ha en utsträckning som varierar på ofantligt många sätt. En spiralgalax är t.ex. ett uttryck för en skivformad virvel vars motsats kan vara en DNA-molekyl som uttrycker en närmast oändligt lång trådformad virvel. Komplexiteten blir tydlig om man betänker att stora virvlar består av mindre virvlar som i sin tur utgörs av ännu mindre virvlar o.s.v. Tänk på virveln som lyfter lövhögen om hösten, den ingår i ett mycket större virvelsystem.

Virveltrådar

Schauberger menade att då dessa virvelsystem samordnades och så att säga "föll i hack med varandra" frigjordes stora krafter. Krafter som förmår att bygga upp (kondensera) biologiska system och som strålar av något som han kallade diamagnetism. Denna diamagnetism var motriktad gravitationen och förklarade bl.a. varför livsformer på land klarar av att växa på höjden.

Överallt i naturen såg Schauberger former som befrämjar denna, som han kallade den, flerfaldigt inspolande rörelse. Bäckfåror, flodbäddar, fiskgälar och fenor, fågelvingar, blodkärl o dyl. ger alla impuls till denna rörelseform. Han försökte på flera olika sätt att framställa den inspolande rörelsen maskinellt. Bl.a. byggde han flera prototyper till s.k. hemkraftverk. Dessa maskiner bestod av koniska, spiralvridna rör som lindats runt en konisk kropp som bringades att rotera. Vatten sögs in i rören och sprutade med hög fart ut på skovelhjul som kopplats till en generator. En annan konstruktion s.k. implosionsmaskin sög in luft som vreds ihop så effektivt att det diamagnetiska strålningsfältet förmådde lyfta hela maskinen med våldsam kraft. Uppgifterna om dessa apparaters funktion och verkningsgrad är osäkra. Säkert är däremot att Schauberger hade både ryska och amerikanska ögon riktade mot sig. I slutet av sin levnad blev han lurad, isolerad och tystad av amerikanska affärsmän som fruktade att hans kunskaper kunde hota deras verksamhet.

Viktor Schauberger

Viktor Schauberger dog förrådd, försmådd och oförstådd sjuttiotre år gammal i Linz, Österrike 1958. För den som känner sug i de omfattande biografiska hål, som den här rudimentära presentationen av Viktor Schauberger rymmer, rekommenderas Olof Alexanderssons bok "Det
levande vattnet".

 

Boken Living Energies

En annan bok som är en slags fortsättningskurs på det levande vattnet är Calloum Coats bok,
Living Energies. Denna bok tycker jag är mycket läsvärd om man klarar av engelska.

Fnysik Huvudsida / Detta nummer

Hem | Om föreningen | Kontakt | Organisationen för Ny Fysik
small logo

English | Sök: